Jag är fotograf i botten och har hållit i en kamera sedan barnsben, i 40 år. Det sitter i mig. Jag har ett skapande som ständigt vill fram. Om det är i bilder eller armband spelar mindre roll bara jag får skapa. Cyanotypin upptäckte jag för några år sedan och blev tagen av de blå tonerna, speciellt de som inte är så blå utan mer år det blågröna och kopparfärgade hållet.
Cyanotypi är en konstform som började användas på 1800-tlet och är den mest miljövänliga trycktekniken som använd i nutid. Det går till så att man målar med jonsalter på ett papper eller tyg, lägger på växter eller föremål man vill avbilda. Sen lägger man ut det i solen och låter det exponeras. Tiden varierar men oftast mellan 5-20 minuter beroende på hur mörk blå färg man vill ha. Sen sköljer man pappret i vatten och efter ca 20 minuter så har de blå tonerna bildats och konstverket är klart.
Vem uppfann Cyanotypin egentligen?
Jo han som upptäckte Cyanotypin hette Sir John Herschel. Han började med att experimentera med solkopior (eller fotogram). Detta var en av de tidigaste formerna av fotografi och innebar att man lade ett föremål på kemiskt behandlat papper innan det exponerades i solen. Senare, år 1842, använde han papper som täckts med en lösning av jonsalter, solexponering och efter ett vattenbad hade han skapat den allra första cyanotypen – en vit bild mot en djupblå bakgrund.
Denna metod använde sig Anna Atkins av när hon skapade vad man tror är den allra första fotoboken i mitten av 1800-talet. Hon var botaniker och fotograf och hennes bok kan du la köpa hos Adlibris bl a.
